Många flerbostadsfastigheter har problem med vagabonderande ström. Strömmen orsakar magnetfält i fastigheten. Det gäller speciellt fastigheter som är anslutna till fjärrvärmenät och/eller har en s.k. potentialutjämning.  Även enfamiljsbostäder, villor i villaområden, småhus kan ha detta problem om de anslutits till fjärrvärmenät. Returström från fastigheten som ska tillbaka till nätets transformator tar andra vägar dit än via den kabel som är avsedd för detta.

Det finns tre grundläggande orsaker till att returström börjar vagabondera.

TN-C-system, eller 4-ledarsystem.

De allra flesta flerfamiljsfastigheterna har idag sin kraftförsörjning via ett s.k. 4-ledarsystem, det betyder att returströmmen hanteras av en s.k. PEN-ledare, som fungerar som både returledare (nolla) och skyddsjord. Då både skyddsjord och nolledaren är en och samma ledare kommer returström från nolledaren att kunna fortplanta sej på skyddsledaren och således kunna gå via jordade föremål.

Potentialutjämning

Potentialutjämning är en metod att reducera skadliga elektriska potentialer som kan uppkomma i lägenheterna. Cirkulationspumpar, fläktmotorer mm kan via sin anslutning till skyddsjord spänningssätta vattenrör, fläkttrummor och andra delar i fastigheten. Det upplevs i lägenheterna som att man får elektriska stötar exempelvis mellan diskbänk och spis, mellan radiator och en jordad lampa, i duschen.
Sådana problem avhjälps genom att fastighetens metalliska delar, som exempelvis fjärrvärmerör, vattenrör, avlopp, ventilationssystem, kabelmantlar, åskskydd, stålskelett (armering), antenner, etc. kopplas samman med rejäla kablar som sedan ansluts till elektrisk jord.
Därmed har man försatt alla elektrisk ledande delar på samma elektriska potential, och risken att få elektriska stötar i lägenheterna har eliminerats.
Nu uppstår istället ett annat problem.
Returströmmen från fastigheten kan nu ta en annan väg tillbaka till nätägarens transformator. Via potentialutjämningen kan returströmmen nu vagabondera ut på metalliskt de ledande delar som nämnts, och därmed skapa magnetfält som omfattar hela fastigheten.När returström tar annan väg tillbaka till transformatorn skapas en öppen strömkrets som kan alstra mycket kraftiga magnetfält.

Obalans i elnätet

Obalansen bestämmer hur kraftiga returströmmar som kommer att vagabondera. Ett idealt balanserat nät innebär att alla tre faserna bär samma strömstyrka, då finns ingen returström i nollan, och inga problem uppstår. I fastigheter är det inte så, här kommer det alltid att finnas en obalans som ger mer eller mindre kraftiga returströmmar som kan vagabondera. Fastigheter med dåligt balanserade elanläggningar kan ha returströmmar på upp till 100 Ampere, då skapas också förutsättningar för magnetfält.

 

Ström som vagabonderar mellan olika fastigheter

Det är vanligt att returströmmar vagabonderar mellan olika fastigheter som är anslutna till samma transformator, det kan leda till att en eller ett fåtal PEN-ledare får härbärgera returström från andra fastigheter. Finns det många fastigheter anslutna till transformatorn kan det innebära att någon eller några PEN-ledare skadas eller brinner av. Sådant märks dock inte då returströmmarna istället tar vägen via metalldelar tillbaka till transformatorn. I fastigheter med avbrunnen PEN-ledare skapas ett ytterst ogynnsamt hälsoklimat då magnetfälten där kan uppnå extrema fältstyrkor.
Vagabonderande ström alstrar magnetfält av en konstant styrka, som dock kan variera lite beroende på tid på dygnet och årstiderna.

 

Försiktighetsprincipen ger riktlinjer

Vagabonderande ström är ett problem, strålsäkerhetsmyndigheten (SSI) har därför utfärdat en försiktighetsprincip som grundar sig på att forskning inom dessa områden inte kan utesluta negativa hälsoeffekter.
SSI rekommenderar därför att sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i bostäder, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer.
Riktvärdet är idag 0,2 microtesla, eller 200 nanotesla. Magnetfält som resultat av vagabonderande ström kan variera i olika fastigheter från 100 till 2000 nanotesla. Om fältstyrkan på magnetfälten uppnår 1000 - 2000 nanotesla kan det indikera en avbrunnen PEN-ledare.

 

Hur avslöjas vagabonderande ström?

Det snabbaste och enklaste sättet är att mäta med en magnetfältsmätare, då kan fältstyrkan avgöras och åtgärdsförslag utarbetas.
Men det finns några saker man kan ta fasta på:

• Tar det lång tid för kallvatten i kranen att bli riktigt kallt? Strömmar i vattenrör värmer upp metallgodset, och det kan ta tid innan vattnet blir kallt.

• Känns ventilationstrummorna varma?

• Känns husfasaden utomhus ljummen eller varm vintertid? Fastighetens ledande byggnadsdelar har låg resistens och leder lätt ström som värmer upp dessa.

• Förekommer oförklarliga störningar i elektronisk utrustning? Störningar i bildskärmar, TV-apparater etc? Magnetfält i lägenheterna interfererar gärna med hemelektronik och skapar störningar.

• Känns bostaden behaglig att vistas i? Eller finns där en känsla av "tryckande" obehag. Känns det skönt att få lämna bostaden en stund och vistas på annan plats?

• Finns det hälsoproblem där läkarna inte gett en hållbar förklaring, eller provtagningar som inte visar något betydande. Vad händer vid besök i sommarstugan eller på annan plats under några dagar?

Åtgärder

Att vistas under lång tid i magnetfält över 200 nanotesla kan efterhand skapa problem. Därför är det bra om detta avslöjas i god tid.
Åtgärderna kan utarbetas av en mättekniker men måste utföras av behörig elinstallatör. Det inbegriper åtgärder på elleverantörens (nätägarens) elnät, och åtgärdsförslagen är individuellt utformade för respektive fastigheter som ska åtgärdas.

 

Schemat visar strömmens väg vid 4-ledarsystem.